“Himmelen och solen följer jag och intet lägre”

Om det trettiotredje stiftshistoriska symposiet, den 2-3 maj 2019 i Västerås

Varje år möts de stiftshistoriska sällskapen i Sverige till symposium i ett av stiften. Gemensamt för sammankomsterna genom åren är att de alltid har bjudit på intressanta föredrag, nya upplevelser och god samvaro med likasinnade. Årets symposium i Västerås var inget undantag. Det är en fröjd och ett privilegium att få delta i dessa sammanhang.    

Biskop Mikael Mogren inledde dagarna genom att ge ett historiskt svep över Västerås stift utifrån geologi, geografi och teologi. Dessa tre områden gav en bra överblick och förklaring till stiftets historia och vilka faktorer som har påverkat dess utveckling.

Det senaste symposiet i Västerås hölls så sent som 2008. Anledningen till att vi nu träffades på nytt i Västerås är det stora jubileum som uppmärksammar biskop Johannes Rudbeckius. Denne 1600-talsbiskop beskrivs som både förvaltare och förnyare. Utöver hans stora samhällsvision att socknen är den enhet som ska sörja för skola och omsorg (föregångaren till vår tids kommuner) var han också en administrativt begåvad person med känsla för ordning och reda. Det visade sig bland annat genom att han lade grunden till kyrkobokföring och lät ta fram det första tryckta formuläret som gjorde jämförelser enklare bland annat vid visitationer.

Rudbeckius valspråk var “Himmelen och solen följer jag och intet lägre. För mig är det gott att vara fästad vid Gud”

På domkyrkoområdet i Västerås finns fortfarande synbara spår av Rudbeckius samhällsvision där olika institutioner skulle samverka för att tillsammans bygga kyrka och samhälle. En rad skolor växte upp på området tillsammans med boktryckeri, barnhem och sjukhus. Idag känns domkyrkoområdet fortfarande mycket väl sammanhållet med olika kyrkliga institutioner och den gymnasieskola som är landets äldsta dokumenterade. Trots att vi besökte flera olika institutioner och lokaler under symposiets två dagar rörde vi oss i stort sett inom ett och samma kvarter.

Västeråssymbolen Arosia med tre ringblommor.

Föredragen den första dagen gav också inblick i arkeologiska utgrävningar i Västerås och de bokrariteter som finns i Stiftsbiblioteket. Andra dagen fick vi en kunnig och intressant guidning av förre domkyrkokaplanen kh Markus Holmberg. Det avslutande föredraget handlade om tiden efter häxprocesserna under 1600-talets andra hälft och ställde frågan hur livet kunde gå vidare. Hur lyckas människor och samhällen försonas när de svåra konflikterna har lagt sig? Det är mycket intressant frågeställning och utgångspunkt som för tankarna till konflikter i vår tid där våld häftigt blossat upp och sedan följts av en mödosam försoningsprocess.

Arkivarie Linda Oje om häxprocessernas efterdyningar

Symposiet avslutades med sällskapens egna överläggningar och hur vi ser på olika frågor som förenar oss och även hur vi kan samarbeta i olika projekt. Ett exempel är ett kommande samarbete i bokutgivning mellan sällskapen i Skara och Strängnäs. Det bestämdes också att nästa års symposium kommer att avhållas i Uppsala.

Vi vill rikta ett stort och varmt tack till årets värdar och biskop Mogren för ett fantastiskt mottagande och två mycket givande dagar.

 Referat från symposiet kommer också att publiceras i nästa medlemsblad.

Moderator för överläggningarna i Stiftshistoriskt forum var Lars Aldén.

Markus Holmberg visar hur altarskåpet kunde förevisas även när det hölls stängt. Västerås domkyrka pryds av ett högt torn i väster. I vapenhuset finns en medeltida dörr placerad. Kyrkan är rik på inventarier och rankas högt av reseguiden Michelin.

Bland de många vackra inventarierna i domkyrkan finns flera icke-adliga epitafier vilka möjliggjorts och bekostats genom de stora framgångarna för gruv- och bergshanteringen under 1600-talet. Livets förgänglighet illustreras genom den putti som blåser såpbubblor. Erik XIV:s grav som Gustav III ”upphöjde”. Invid sarkofagen en tavla uppsatt av Johan III med en text ut gamla testamentet, med vilken han vill visa att det var rätt att makten övergick till brodern…

S:t Olofskorset, pilgrimssymbolen för leder som går mot Nidaros.